Julen 05 – eller som den kallas i folkmun, den mest O-juliga julen någonsin

En ganska försenad betraktelse av julen, men jag kände att den inte kunde passera utan några nerskrivna ord.

Då var höstens höjdpunkt över. Det man räknar dagar till, med både skräck och förväntan, beroende på vilken ålder man har. Men är inte julen den mest överskattade högtiden av dem alla? JO. Allting ska vara bättre, trevligare, mysigare och så kopiöst juligt. Blir det egentligen någonsin som när man var barn?
Julgranen är aldrig lika stor och ståtlig och presenterna är aldrig lika många och stora. När jag var mindre tyckte jag att dagarna efter skolavslutningen och innan jul var som en evighet. Julafton själv var evigheternas evighet. – Den jävla kalle ville aldrig sluta.
Julen ska vara så perfekt. Vår familj firar inte med släkt (pga av avståndet till vår huvudstad), därav blir det 3 personer sittandes i soffan och allt blir så krystat. Egentligen är det en vanlig lördagskväll, man kan vara precis som man alltid är. Men nej, någonstans långt ner sitter det inrotat att på julafton ska det vara speciellt. Hur lätt är det då att hitta ett bekvämt samtalsämne? Allt och alla förändras på julafton.


Men visst är det så att julen är utformad efter den traditionella svensson-julen? Tänk efter. Småsaker som ska poängtera att man ska vara med en fet jävla släkt för att kunna fira jul på det svenska ”riktiga” sättet. Hur många skinkor finns på mindre än hela-släkten-ska-käka-den-size? Hur bra teve var det egentligen? Fram till klockan fyra var det väl hyfsat, därefter tar kalle över, men sen? Är det meningen att vi som inte dricker glögg och knäcker nötter, spelar spel och värmer oss vid brasan ska sitta och titta på law and order, på julafton? Var fanns alla julprogram, alla julavsnitt? – på juldagen, då svenssonfamiljen också kan titta.

Familjen Tham (jo, jag heter så) slog fast vid saken förra julen. Dissa svensson-julen och fram med tema-jular! Förra året var det nördjul. Detta år var det nobelfest. Visst, smoking, frack och balklänning. Men utan alla riktiga kungligheter och utan långa tal. Nästa år blir det brittisk jul, med fest på julafton och presentöppning på juldagen – det kan bli nervkittlande.

Hur hade andra det då? Jag har hört många, - ganska tråkigt, - skitdålig jul, men en del bra också. Exempel: En jag känner spenderade sin jul i sekt-bältet i Småland (frivilligt?). Han berättade att de gav en välsignelse/bön efter vart paket - snacka om lång presentutdelning.
En annan, som därmed blev helgens helgon, Omar, han var volontär och serverade mat åt hemlösa. En idé för näst, nästa jul kanske?

operation storstädning

Idag var det dags för den årliga julstädningen. Inga skämt. Jag tror aldrig att jag har julstädat så bra som i år. Jag dammade, putsade, tvättade, skurade och dammsög. Eller, rättare sagt, jag gjorde det som kan betecknas "kul" och pappa fick stå för resten när mitt intresse slocknade. Jag sorterade papper, dammsög lite här och där och gjorde espresso. Vad det sista har med städning att göra, det kan ni klura ut åt mig.
Jag kan dock få sjuka infall ibland, som när jag härom helgen putsade hela kristallkronan, eller när jag klockan tolv på natten skulle rensa skafferiet. oh – hej kardemumma från 94.
– Idag ville jag putsa alla fönstren, men jag är kort och våra fönster är höga. Det folk, är en dålig ekvation. Så resultatet blev lite hackigt eftersom jag fick hoppa. Men, vem tittar upp mot fönstrets överkant, egentligen?
Man märker inte hur mycket damm man har förrän man tar bort det. Denna sanning intresserar mig mycket. Plötsligt såg man gitarrens trä (vilket också visar mitt otroliga intresse för att spela) den riktiga färgen på byrån och tavlornas motiv -ni anar inte hur ofta jag är i mitt rum. Dammvippor, kemikalier, vatten, tvål och återigen kemikalier. Vad hade man gjort utan dem? Vips så är smutsen borta, lika snabbt som på teveshop.
Förutom det fruktansvärt dålig och pinsamma programmet voiceTV, var faktiskt teveshop ett av de underhållande programmen idag. De sålde en mixer och jag blev nästan, så gott som, ganska sugen på deras nygjorda milkshakes.
-faaantastic!
-look how greeeeaat these chocolate-peppermint-vanilla-milkshakes look
– yeeah, ohh, woooow

Sen gjorde dem jordgubbs drinkar med Margarita-extrakt. Det lät väl gott? De krossade jordgubbar, krossade is och hällde på extraktet.
– Soo fresh!
Ellerhur, det är ju trots allt frukt i den och vi vet ju alla hur det är då. Frukt = fräscht och nyttigt. Om du sedan har choklad, kemikalier, glass eller grädde till, det spelar ingen roll. Nyttigt förblir nyttigt, vad du än stoppar in som ”extra tillsats”.
För extra party kunde man sedan använda behållaren man mixat i, som ett vackert och coolt partyglas. Ojojo. Det enda man behövde göra var att skruva på den medföljande färgfulla ringen som man naturligtvis kommer att tappa bort. Men då kan man säkerligen köpa till nya ringar, eftersom att hälla upp den ”naturliga” drinken i ett vanligt glas, ja, det går inte för sig. Tillverkar man i teveshop-anda ja, då serverar, sover, duschar man i teveshop.

uppknäppta fredagen

Tillvaron i skolan har under de senaste veckorna varit - ”ahh - jag vill bränna dem på bål”
våra lektioner flockas av högljudda, irriterande personer a la Robinson Pål
vi ska alla babbla som om tungorna snart blev avklippta och aldrig sluta
som en stor hönsgård eller en marknad där tusentals försöker pruta
men så kom någon dag, då robinsondeltagaren ramlade av sin planka
och klassrummet kändes helt plötsligt som paradiset Sri lanka.
för någon timme sedan stärktes denna känsla då vi hade veckans gymnastik
med enkla salsasteg, vals och en och en annan bugg stod det för årets rytmik
i början av lektionen bjöd killarna på en entré som fick stående ovationer
och de fullföljde något som vi gjort till en av höstens traditioner
genom kläder och teman har vi brutit vad de osynliga reglerna säger om gympans mundering
vilket nog gett våra kära grannar, BF-eleverna, en och en annan fundering
För där kom killarna klädda för dans och svettiga händer
med bakåtslickat hår, skjorta och uppklädda till sina tänder
självklart med extra djup urringning för att få denna spanska elegans
det blänkande smycket i brynjan bjöd på ännu mer sliskig extravagans
sen att inte alla stegen stämde och det blev mer ögonkontakt med väggen
spelar ingen roll, för med det håret står de högt över dem vanliga dräggen

nu är det jul igen.

Symptomen tyder på stress i min vardag. Denna känsla av att på dem enstaka 2 1/2 vecka som är kvar hinna med 2 prov och 3 inlämningar av arbeten ger en lagom svettfläckar. Hjärnan försöker fokusera, göra planer, inbilla sig - men nej. Granit och gnejs kan aldrig bli nål och tråd. EU och statskick kan inte bli papper och pensel. Sannolikhet och koordinatsystem blir aldrig lika intressanta som Elle-tidningen jag har framför mig.

Men jag har nog kommit på det: sanningen, varför vi ungdomar före lovet och vid terminens slut får symptom som inte kan diagnostiseras. Det är Skolverket. Vad är det annars som kan göra att varje liten lärare planerar att terminens höjdpunkt blir till en slutspurt? Vi ska skylla på Skolverket. Jag tror att allt bara är en enkel ”Top Secret” överenskommelse från lärarhåll. Hur ofta tjatar inte lärare om att gymnasiet är en förberedelse inför det ”riktiga” livet? Det är klart att sådana planeringar måste vara en av riktiga-livet-prövningar de pratat om. För vad kan egentligen ett 40-sidigt-utan-instuderingsfrågor-om-hela-jorden-historia annars jämföras med? Svar, jo: DGJ! Jag talar alltså om Den Glada Julstressen.

Det finns två scenarier, vilka båda kan ge Major Svett. Du kan välja den som passar dina nerver bäst:

1.

Klockan är precis lagom rusningstrafik. Där står du inne på köpcentret Triangeln med nyuthämtade barn från dagis. Lagom trötta, hyperaktiva och hungriga. Ditt plaskblöta hår bildar vattendroppar som med jämna mellanrum rinner ner över ditt ”det-regnar-så-att-det-ser-ut-som-jag-svettas-ansikte”. Så där står du med den proppfulla och obehändiga vagnen inne på butikernas butik. Just det, BR! Du hör julmusiken på full volym genom regnvattnet i öronen, julbelysningen bländar dig och den röda inredningen gör din själ säljbar till djävulen. Någon annans charmerande unge har de senaste tio minuterna tryckt på ljudknappen i ett kramdjur bara för att kontrollera om produktlöftet är sant, att den faktiskt sjunger ”maccarena” varje gång man trycker. Jodå, det gör den. Härligt att det charmerande barnet även valde att trycka fram Tallinfärjan-Remixen, för visst passar den fint att spelas samtidigt med Carolas Jul?

Ditt eget barn som sitter på höften med det stora paketet i handen gör alla dina rörelser flexibla och om det inte vore för matkassen, någon annans inköpta klubba, din proppfulla handväska med reservblöjor, din mobil och näsduken som du också får plats med i handen, så hade du faktiskt kunnat svänga i takt till den dubbla refrängen.

Den 30 personer långa kön framför inslagningsbordet, strax efter den som du överlevde framför kassan följs nu av ännu en svettvåg i din trånga dunjacka. Så är du äntligen framme vid pappersrullen. Suckande mödrar bakom dig tycker att din inslagningsmetod inte är den snabbaste. Det färdiga resultatet ser ut att kunna vara en egendom från en baglady-vagn.

Dina barn är kissiga, klockan är mycket och du har resten av släkten kvar att handla till.

Och glömma inte, det är den 23: e december. Du har 18 timmar kvar till Kalle Anka.

2.

Där står med förkläde, i husets hjärta och har redan fått kroniska spisrosor. Dagen är den

24: e december och om en ringa timme plingar gästerna på dörren. Självklart är flertalet av dem din bättre hälfts släkt för julen är den enda dagen som bättre hälften samlar hela tjocka släkten. Härliga tider.

Där står du och lagar mat, nej, rättare sagt, du står där och skapar traditioner. Vi vet vad detta innebär - hela julbordet! Hela den fornnordiska mattraditionen. Det ska finnas alla de obligatoriska, förlåt, traditionella rätterna: sill, skinka, köttbullar, brunkål, potatis och Janssons. Och allt, allt, allt ska vara hemlagat. Från julkorven till brödknytena att ska vara tillagat på det sätt som det alltid varit. Ni vet, den bättre hälftens mammas köttbullar och så.

Det faktum att ingen egentligen äter varken lutfisk eller doppar i grytan, eller för den delen någonsin gillat det. Nej, det är inte det som är det väsentliga. Traditioner är trots allt traditioner. Har du upplevt varenda jul såhär, ska fan i mig dina barn ha det likadant. Rättare sagt, fan i mig njuta av en hejdundrande riktig familjetradition.

Så där står du, med en 4-kilos skinka i handen inne på sin andra glasering då du inser att senapen gick ut för ett år sen och mjölet egentligen är florsocker. Tanken som liknar: ”hur stor är egentligen skillnaden” hinner du inte ens tänka för att den sista timmen har gått.

Du hör ytterdörren plinga och de traditionstörsta ”släktingarna” väller in. Precis när du insett att du fortfarande varken sminkat dig, bytt kläder eller duschat på två dagar. Alla presenter som du skulle slå in och rimma, nej hoppsan, det hann du inte göra igår, nej. Samtidigt som du ska servera glöggen och vara värdinna så hör du någon direkt klaga på juldekorationerna.

- ”Brukar inte julgranen stå på andra sidan, och är det inte lite för mycket guld?”.

- ”Detta kommer då inte bli en riktig jul, det känner jag på mig, jag visste att jag skulle ha gjort allt själv.”

pladderipladdera

Jag har fler gränser än tyskland hade under renässansen. Eller hur var det Gordana?!

Klotter blir bättre ju senare kvällen är kommen. Själv sitter jag med spritpenna i högsta hugg, redo och beredd.

snälla.

Min önskelista stavas Marc. Som i marc by marc jacobs. - Pappa?

eyecandy of the month

Här har ni henne, månadens heting : Isabelle Halling. (Ok, med påtryckningar så ändrade jag bild. Och, nej, det var inte jag som hittade den i tidningen Cafés arkiv )

Motivering:

Hon har stil, hon kan sy och hon är snygg.