eyecandy of the month

Jaja, det får blir lite ebba von sydow-känsla när jag utser Misha Barton till Januari månads heting. Det kändes lägligt nu när O.C börjar sändas imorgon. Tack, magnus!

folket får välja!

Låter som någon reklamkampanj för ett vänsterparti, men så är inte fallet. Nej, det hela handlar om Januaris heting, "eyecandy of the month". Denna gången gör jag det annorlunda, nu får nämligen NI föreslå och jag bestämma. Så varsågoda - det är bara att komma med förslag!

Tankar och tid

Man tänker alltid på något, sa en vis man till mig precis.
Här sitter jag med tankar borta i somarens värme. jag vill ha sommar, eftersom våren tydligen redan passerat. Det hela väckte minnen från femman då jag på rasterna hoppade hopprep när våren var kommen. Undra vad folk hade sagt om jag hastigt hade dragit upp mitt neonrosa rep och ställt mig på skolgården? Jag försöker samtidigt frenetiskt komma ihåg texten till en låt jag gjorde av engelska glosorna vi hade. Skönt att det hjälpte att göra en låt, så att inte det var bortkastad tid. Någonstans försöker jag parallellt tänka ut vad jag ska ha på mig imorogn, när man blir så hindrad av denna förbannade snön. Jag försöker samtidigt få ihop min dyrbara tid, så att jag kan hinna sy och ändå hinna träna. Sen slår mig tanken att jag inte har något stället att träna på, men den hinner jag inte fundera på för jag försöker intala mig om att gå och lägga mig. Iallafall tidigare än igårkväll.
Så vad tänkte den visa mannen själv på? - Alla saker som han blev av med på sin gamla dator, allt som försvann. Alla filer, alla bilder, alla arbeten. Så lätt minnen kan raderas. Sedan skiftar han ämne och det blir godsaker på schemat. Vad man skulle orkat laga om man så pallade. (vilket jag också tänkte på idag, våfflor, bagel, scones och knäckebröd kom jag fram till och vad glad jag blev över blomkålsoppan).
Javisst, alltid tänker man på något. Detta stärker bara mitt argument i varför jag en dag ska sitta en timme och skriva upp allt som jag tänker på - bara för att se. Oj, så mycket fritid jag har.

-Vad tänker du på?

ett sommarjobb

Förra veckans besked tyder på ännu en sommar med 4 veckors arbete hos käre Mr Taylor i Slottsträdgården. Återigen dessa nervösa dagar där det ständigt ligger ett "EBBAAA wa fän jör du" i luften. Åh, denna ångest av att vare dag konstatera att - japp, jag har då inga armmuskler och nej, jag kan faktiskt inte gräva lika fort som dessa 2meter-100+kilos karlarna. Konstigt. Men det är ändå så roligt, med stefan, "special patrol" och hela grejen -bara vädret håller. Fan i mig! Bara vädret håller. så - hej hopp- vad det kommer regna hela juni för att sedan bli snorkallt - lagom för att inte få någon sommar överhuvudtaget.

men ett glädjande besked var att Mr Taylor svarade följande,om vi fick ta ledigt och besöka hultsfred:
-Dear ivana, det är klart att ni får åka på er hippiefestival och jobba in det sen. -Tack!

det är sant

Vi dör alla en smula under vintern.

Den där stora pusten

Så var det över, det obligatoriska tandläkarbesöket. Självklart kom nervositeten detta år med och jag lär mig verkligen aldrig. Trots mina ständiga besök - och det sägs ju att man ska möta sin skräck för att bli fri från den - så blir jag inte botad.

Det blev tal om tandställning, igen. Trevligt! - Tack mamma och pappa för dem anlagen. Några tänder har ju så klart tryckt ihop sig till ursprungsläget och vad annars kan man göra än fixa det med tråd och plattor?

Suck. Det var inte en tillräckligt trevlig process så att jag kan tänkas genomlida den ännu en gång. Nej. På köpet kan jag ju få dra ut lite tänder också. Sa jag förresten att det är både uppe och nere? jodå.- Ska man nu ha kul kan man lika gärna ha party, liksom.

Dagens fascination: Att strumporna formas efter foten och behåller denna form även efter det att man tagit av sig den. Om man håller upp strumpan, kan du se en enkel avgjutning.

Spännande?Ja. Äckligt?Verkligen.

Den fruktansvärda skräcken

En gång om året kommer det färgglada vykortet. Ofta i hormoniska färger, med blommor eller en klassisk svensk sommardag som motiv. "Välkommen” står det skrivet med typsnitt Comic sans, för att locka och lätta upp för läsaren. Man blir glad, man tänker, oj, kalas! Men nej. Så fort du vänder det tunna papperskortet skådar du det. Det som väcker sådan handsvett, sådant magpirr, sådan sömnlöshet. Det står var och när, ofta med kort notis.

Så du kör dit, dagen D, ofta alldeles för tidigt, alltid för tidigt. Byggnaden doftar 70-tal och tegelstenarna får dig att rysa. Dina fina skor skaver mot den dunkla plastmattan och dörrarna öppnas med det där ljudet.– Den onaturliga tystnaden, utan gnissel eller duns. Du hänger upp jackan på en galge som man lägger in en krona i för att få ut. De galgarna exciterar bara här. Gubbkläder hänger bredvid och du synar hatten på hyllan. – ”alltid bara pensionärer och ungdomar här, antagligen de enda som kan komma loss från sina sysselsättningar".

Här är dovt, inget ljus. Det är sådär kliniskt tyst, stressande lugnt och fruktansvärt obehagligt.

Då kommer det. Väntrummet. Det pyser nervositet, ovisshet, tristess. 70-talet återkommer i de dekorativa möblerna, med furu och smide. Färgsprakande Ikea-tavlor som pryder de annars så vita väggarna. Spretiga växter som sett ljusare stunder står i det enda fönstret och den där charmerande plast-heltäckningsmattan fortsätter att pryda golvet. Stolarna känns välslitna och antagligen köptes de direkt från fabriken, ungefär 30 år sedan. Inom lagom räckhåll ligger klassikern, tidnings-bordet. Allers, Damernas värld, vi i kommunen, Trelleborgs allehanda. Alla lagom fingrade, nedkletade, sönderbläddrade och gamla. Du sitter och läser en artikel om "hur du gör dina egna doftljus" men orden glider förbi som en svart och vit orm. Den senaste raden är också den första och den enda du egentligen läst, eftersom tankarna är någon annanstans. Dem är fokuserade på det där, det som väntas bakom dörren. När som helst kommer dörren öppnas och en monoton falskt inbjudande röst klingar "då var det Ebba Tham". Du väntar med tidningen i handen och bara tänker "nu …. nej …. det var inte du …. nu?" Du kan inte sitta still och lukten fräter i näsan. Den sticker, den stinker, den skaver. Lukten förökar sig av din oro och du kan inte sitta still - just när du hör ”Ebba Tham.” Du vacklar upp och följer efter den sterila personen som luktar mint, kemikalier, plast. Allt blandas och skapar mardrömmar.– En lukt du för alltid kommer att kunna känna igen från mils avstånd. Du lutar dig tillbaka, tittar upp och ser en plansch. ABC’s-värld. Dessa gälla, skrikiga färgerna som bränner mot den annars så vita intetsägande inredningen. Plötsligt dyker hon upp, från tomma intet med sin spegel och sin nål. Petar, räknar, suger, tittar.

Så släpper det. Helt plötsligt. Nervositeten drar sig ur och du slappnar av. Stolen formar sig efter den allt mer tunga kroppen och du börjar skratta. Planschen visar en kul Z-ebra där en kaskelot ritar ränderna. Du börjar bli otålig och sysselsätter dig med att stirra in i hennes ögon för att se hur lång tid det tar innan hon tittar tillbaka. Du räknar ögonfransar och undrar återigen varför hon alltid målar dem lika intensivt blåa. Hon släpper, slutar räkna och du får skölja. Kallprat och ett leende senare är du fri igen. Med ömmande och torra läppar lämnar du rummet, går nerför hallen. Öppnar dörren och synar de stackars väntande patienterna, de skräckslagna, med tomma blickar ovetandes om deras öden. Du får tillbaka kronan från galgen, tar ett hopp på plastgolvet och öppnar dörren. Kallt friskt härligt syre fyller dina lungor och aldrig förr har du uppskattat det så mycket. Du sätter dig på cykeln och slänger en blick bakåt mot den försvinnande byggnaden och tänker, -" Det var ju inte så farligt. Att jag aldrig lär mig. Nu är det ett helt år kvar till nästa besök".

– Tandläkarskräck sedan 7 års ålder.

ojoj, dessa känslor

Jag är nog sådär, magpirrande, röda-kinderframkallande, skakar-på-knäna, stammande, rosa-moln-och-regnbågar, kroniskt leende, tunghäftande,inget-kan-stoppa-mig-inte-ens-förkylning+prov+uppsats-dag, dagdrömmande, uppåt skogarna förälskad i kärlek.

jag har då bestämt mig.

Har inte haft speciellt mycket att skriva om de senaste, tja, veckorna känns det som. Det är ju trots allt så, att man måste känna för att kunna skriva, och för att känna måste man orka. och för att orka måste jag sova och, ja. Det har inte blivit för mycket sömn.

Jag längtar som fan till Paris. (det är ju i april, men längta kan man) . Vi ska dit hela teatergruppen, 13 personer, på skolans bekostnad. Inlagd i kursen - Kulturresa kallas det. Haha.
Matte eller Louvren? Hisroria eller Eiffeltornet? svårt val. - Jag är då inte svår, men för andra är det kankse inte lika lätt. Men det klart, det är upp till var och en.

Jag räknade mitt slutbetyg baserat på hopp och förväntningar och det såg ju bra ut. Jag får lov att ha 4 vg och kan då komma upp i 19, någonting, vilket inte är för pjåkigt. - Sen ska jag bara göra det också. Man måste ta det i små steg, just nu är det ett reportage och sedan blir det Geografiarbete. Baby steps. pust.
Började tänka på projektarbetet som väntar i trean. Jag fick massor med ideér och var tvungen att stiga ur sängen och anteckna. Annars kan jag aldrig somna, eftersom jag ligger och tänker "glöm det inte, glöm det inte". Garanterat ingen sömnro.
Vad mer?
HM-brudarna börjar känna igen mig nu. Först stuk, sen HM. Det är lite illa, men det klarar jag. Besöken där är nog fler än Sveriges BNP - men Hey- jag gör något med mitt liv iallfall.
Jag sydde en klänning igår. Mycket stolt blev jag, den blev praktfull. Insåg i veckan att jag fan i mig kan bli designer coh så det får det faktiskt bli. Jag har bestämt mig tror jag. -om höjdpunkten på dagen är project runway så tyder det på något - antingen är jag galet tv-fixerad, kär i en av deltagarna, sjukt hypad över serien eller bara sugen på fler uppgifter. Alla fyra? - nämen tänkas.
Jag vill klippa mig. Sådär snyggt, långt, fräscht och halvlockigt. lätt. Jag ska bara gör något åt det jag har på huvudet först, det korta tjocka raka. Larsson och lange?


byt bröd- bara för att jag också vill vara med i en musikal.

Eyecandy of the month

Han blev december månads heting,Wentworth Miller. -Mítt hjärtas fånge (haha)

det funkar inte att lägga upp nya, så ni får nöja er med denna

sommaren i ord

Ohh. Vilka sommarkänslor som mötte mig idag. Jag vill ha festival, icke-stunsig mat och söta pojkar. Randiga tröjor, halvkass musik och gummmistövlar. Vackert väder, scener och tält. En hel vecka med fru lus i ett tält, det kan bli rooligt, vissst? :D

Den äkta kärleken

Januari månad bjuder på snö och slask, rea och mörker. Eftersom hösten/vintern fram till för en vecka sedan varit tämligen höst-varm har alla vinterkläder gått rikitg dåligt. Det märks. Hur stor är inte rean i år? (i vissa butiker) Zara i köpenhamn hade hela butiken. Sånt gillar vi, det kan man kalla rea! Inte nån jävla liten hylla längst in med ynka 30%-off inte. Nej.
Men lagom i januari börjar tidningarna med sina lockelser. Vårmodet - fräscht, ljust och Nytt! Lagom när man är redo att spy på höstkläderna, med sina mörka färger. Ett par cowboyboots någon, inte? En väst kanske? Varför inte en skön stickad polo? Nej?
- Finns där en bättre kärlek än den till kläder och mode? (jo klart, men just nu mår jag bättre av ett nej.) - materiella ting,ni sköna.
Jag blir så lycklig att jag kan stå och hoppa på en studsmatta i timmar. För att sedan spy coh dö av utmattning, men ändå. Sådana lyckorus. Begär efter allt nytt, alla nyckelplagg. Vårens måste-ha.
Jag har nog kommit på hur jag ska se ut, våren 06, som ska leda mig in på det bästa året någonsin. Jag känner det, år 06, det är ett underbart år!
Femininprepprock goes galetmycketfashionstylish. Klänning i plural och solglasögon. Vintagechic med en fräsch känsla och med fastgjutna ballerinaskor. Shorts. Uppkavlade. Gärna i hängslen med thights under och mycket blått. Från klein till kungsblå,lavendel och duvblått. Vitt, vitt och åter vitt. Benen täcks av ett par tajta acne, men varför inte ett par secondhand kill-jeans i trekvartslängd?
Randigt, marint, lagom när jag står på båten till dragör. Koftor, gärna i fin a-linje form. Armband runt handleden klädda i käcka tyger och en stor klocka. En rund ed egensytt armband, kanske med lite blommor? och detta är bara början, elle har ju inte ens kommit ut! ojoj. pengar.
Jävlar - jag brukar inte berätta mina planer. Men i år bjuder jag på det- självklart med några ess i ärmen.


fan vad töntig jag är ibland. hihi.

Sammanfattning 2005

Detta år har jag haft/gått genom/upplevt/lärt mig/blivit/tillbringat med/börjat/fått/ätit

Gladare
Förändringar
Timbuktu x3
Jävligt kreativt
Godissugen
Nya insikter
Konserter
Funderat på framtid
Dricka kaffe
Otränad
Läst för lite
Vuxnare
Fnittrat mer
Bussen
Nattmackor hos Georgijevic
Mer nyfiken
Visare
Harry potter och halvblodsprinsen
Festival
Ivana & ulla
Blogga
Två bröder
Större garderob
Sjukt bra på att plantera
Nedskrivna tankegångar
Mattegeni
Ressugen
Mesigare
Falafel
KIKI
Slarvat bort tid
Ändrat humor
Tro på ödet
Fikat mer
Inte flyttat
Exploaterat poser
Varit för kräsen, igen

Nyårsafton 05/06

Nyårsafton. Alla dessa aftnar och tillställningar, hur orkar man? Valborg, midsommar, skolavslutningar och nyår. Man ska ska ska ha något att göra, och det ska bli så jäävla kul. Helst ska det toppa förra årets fest, med hästlängder. Minst. Men börjar det inte alltid med lätt ångest och blir inte slutresultatet alltid lite småtråkigt?
Nyårsafton. Årets sista fest, partaj, kalas, party. Händelsen som ska summera år 2005, runda av och inleda det nya året. Med eller utan nyårslöften.

Min nyårsafton började med den sedvanliga förfesten hemma hos Ivana. Helt off strömmade genom högtalarna och Ivanas nylockade hår blev så fint så.
Vi dansade, sjöng och snackade och förfesten blev tillslut två stycken. Folk gick och nya kom. Musiken byttes från jugge till Privé, stämningen från riktig förfest till utfyllningparty. Rastlösheten och ovissheten började ta vid och runt elva började samtalen, en timme kvar till klimaxen. En tvär vändning och plötsligt var vi på en cykel i högklackat på väg mot Håkanstorp. Några förfrusna tår senare klockan 23.50, var vi framme. Vi hade ingen korrekt klockan, utan började bara räkna ner när det kändes lägligt. 10 sekunder därefter och femtiotal ”gott-nytt-år-kram-jag-känner-inte-dig” så var det nytt år. Det blev disco i en lokal, med rökmaskin, lampor och allmän bra Nrj-musik. Party? Njaa. Det hade säkerligen varit det om flertalet i lokalen varit mina vänner.
En kille, enligt min slutsats, var måttligt påverkad, blev säkerligen dissad av någon brud, vilket resulterade i bråk. Det slängdes ord, rasister hit, rasister dit. Lamporna tändes, röken försvann och en fönsterruta krossades. Som grädde på moset var inte spegelbilden som mötte mig lika snygg några timmar innan. Partydöd? Ja.
Det blev hemåtfärd, med tubsockor i de guldiga klackarna. Tack, mister gentleman. På vägen möttes vi av gamla bekanta och raggande tanter. Vid slutdestinationen såg jag staketet som vi klättrat över någon timme före och jag insåg hur mycket som hade hänt, på en och samma kväll.
Till slut satt vi där, en malmöbo och tre förortare (plural?). Skurup, Svedala och Vellinge, sådan blandning. På något sätt var detta ett mycket mer roande faktum igår, än nu. Precis som att skånetrafikens röstsvar var betydligt mer fnitter-framkallande.
Följande timmar skulle ha ägnats åt att spela Malmöspelet, spela kort eller sova, men inget av det blev av.
Lampan släcktes klockan sju och det var då jag insåg hur utmattande kvällen varit.


Nyårslöfte? - Jodå.