Nyårsafton 05/06

Nyårsafton. Alla dessa aftnar och tillställningar, hur orkar man? Valborg, midsommar, skolavslutningar och nyår. Man ska ska ska ha något att göra, och det ska bli så jäävla kul. Helst ska det toppa förra årets fest, med hästlängder. Minst. Men börjar det inte alltid med lätt ångest och blir inte slutresultatet alltid lite småtråkigt?
Nyårsafton. Årets sista fest, partaj, kalas, party. Händelsen som ska summera år 2005, runda av och inleda det nya året. Med eller utan nyårslöften.

Min nyårsafton började med den sedvanliga förfesten hemma hos Ivana. Helt off strömmade genom högtalarna och Ivanas nylockade hår blev så fint så.
Vi dansade, sjöng och snackade och förfesten blev tillslut två stycken. Folk gick och nya kom. Musiken byttes från jugge till Privé, stämningen från riktig förfest till utfyllningparty. Rastlösheten och ovissheten började ta vid och runt elva började samtalen, en timme kvar till klimaxen. En tvär vändning och plötsligt var vi på en cykel i högklackat på väg mot Håkanstorp. Några förfrusna tår senare klockan 23.50, var vi framme. Vi hade ingen korrekt klockan, utan började bara räkna ner när det kändes lägligt. 10 sekunder därefter och femtiotal ”gott-nytt-år-kram-jag-känner-inte-dig” så var det nytt år. Det blev disco i en lokal, med rökmaskin, lampor och allmän bra Nrj-musik. Party? Njaa. Det hade säkerligen varit det om flertalet i lokalen varit mina vänner.
En kille, enligt min slutsats, var måttligt påverkad, blev säkerligen dissad av någon brud, vilket resulterade i bråk. Det slängdes ord, rasister hit, rasister dit. Lamporna tändes, röken försvann och en fönsterruta krossades. Som grädde på moset var inte spegelbilden som mötte mig lika snygg några timmar innan. Partydöd? Ja.
Det blev hemåtfärd, med tubsockor i de guldiga klackarna. Tack, mister gentleman. På vägen möttes vi av gamla bekanta och raggande tanter. Vid slutdestinationen såg jag staketet som vi klättrat över någon timme före och jag insåg hur mycket som hade hänt, på en och samma kväll.
Till slut satt vi där, en malmöbo och tre förortare (plural?). Skurup, Svedala och Vellinge, sådan blandning. På något sätt var detta ett mycket mer roande faktum igår, än nu. Precis som att skånetrafikens röstsvar var betydligt mer fnitter-framkallande.
Följande timmar skulle ha ägnats åt att spela Malmöspelet, spela kort eller sova, men inget av det blev av.
Lampan släcktes klockan sju och det var då jag insåg hur utmattande kvällen varit.


Nyårslöfte? - Jodå.