Galahelgen

Mer än halva Sverige satt säkerligen i gårkväll bänkade framför starten av detta års melodifestival. Denna fest som har gått från att ha ren skam-stämpel till att bli accepterad folklig underhållning på hög nivå. Kanske den bästa av alla miljontals galor som förgyller tv-tablån under våren.

För det första så måste jag poängtera att alla personer som skriver manus till alla dessa galor utrotas. Det är så klämkäckt, så stelt, så inlärt. Speciellt om det inte finns någon inhyrd komiker, vilket gör att presentatören själv måste stå för skämten. Sådant blir aldrig bra. Aldrig. Det enda pluset som showen kan få var för dansarna i korven, eller vad leksaken kallas. Det var mäktigt!

Men annars? Festivalen var egentligen ganska dålig om man ser till musiken, vilket i andra ord faktiskt blir hela festivalen.

Simone kan du höra på en kryssning nära dig, lagom burkigt och tillgjort. Electric Banana Band har jag inte tillräckligt många rader för att beskriva min åsikt om. Det får mig verkligen att undra vad de som utser bidragen tänker med. Anna gjorde en Charlotte Nilsson i sina kläder och jag undrar fortfarande. Rosa och guld? Byxdress? Utställt? Det känns väldigt mycket som ett öststads-bidrag, fast den enda skillnaden att Anna faktiskt kan sjunga. Magnus går hem i stugorna med sin Fame (factory) stämpel. Men liknande han inte väldigt mycket Ola från idol, bara några decennier äldre? Hans kreation var kanske ännu värre än Annas, folkdräkt goes läder/nitar goes väst och cowboy. Linda kommer jag aldrig gilla, hur mycket hon än skulle vinna i Grekland. Pandang, kommer till ett köpcentrum eller en allsångscen nära dig. Lilla melodifestivalen goes Okej-tidningen på något vänster.

Hannah Graaf hade funkat, men nervositeten förstörde hela saken. Hon var så stel och o-karismatisk att man i slutändan glömde bort deras bidrag. Andreas Johnson var det enda bidraget jag kunde tänka, okejdå. Det var svängigt, han kunde sjunga och det var okej att titta på. Sen att man undrar vad han gör på en melodifestival, det kan vi lägga åt sidan. Han kommer garanterat på NRJ-konserterna i sommar.

Elle-galan ikväll var väl ganska lam. Trendig men tråkig, torr och tyst. En firmafest för stockholmseliten som var tämligen blek. Kicki gjorde ett bra jobb, men det kändes som man satt och väntade på något. Det där – magiska, glittrande, magnifika – som aldrig kom. Att Rodebjer fick priset var väl inte helt oväntad, men enligt mig hade Wester varit en mer förtjänt vinnare.