en vanlig morgon

Fan då, klockan är mer än kvart över. Bussen kommer snart och här står jag utan kläder, röd kofta eller blå vad ska jag ta? – Klockan är mycket ebba, - jag VET, alltid denna morgonaggressivitet, ojoj, springa springa, fan jag glömde busskortet - starta bilen!, spring spring, - där är bussen! – staaanna! Ojoj, hejhej busschaufför, ingen metro? fan, det är onsdag och de tjattriga tanterna är här. Varför sätter jag mig alltid här? Oh, medelåldersproblem på bond-skånska = låång bussresa.

Av från bussen, fan vad kallt det är, jag glömde ju halsduk och vantar och varför envisas jag om vårjackan? lalal, stå och vänta minst tio minuter för bussarna klaffar inte och oj vad kul det är när dem bygger om och busskjul saknas. Där är den! Fullproppad, oj, hej, förlåt, sorry - måste på! Hamnar bakom svettig man eller enorm kille, vilket båda kommer att resultera i garanterad död i en bilkrash. Det svänger så mjukt och stopp, stopp, "nästa sevedsgården", min mage den kurrar. Fem över åtta, byter skor, slänger av mig femton ton lager tröjor, nej - nu hann jag inte äta mina mackor, det blir tiorasten.

Sen har man ju turen att uppleva allt igen - runt rusningstrafik. 5 dagar i veckan.