vår, vår vår, var är du?

Man blir lyrisk av Zara´s butik när det redan från gatan skriker vårkläder. Man möts av bändande krispiga toner, naviskt blå och sobra, glänsande, krämiga beigea. Hittade min vårkärlek, my Valentine, min ögonfröjd till skor, ett par röda, mocka, högklackade fantastiska skor. Tillräckligt dyra för övervägning och tillräckligt höga för att tveka. Det blir nog trots allt ett inköp, men röda pjuck är lite svårburet. Det är ju inte så att jag har en snygg lanvin-klänning, en miu miu–blåsa eller en Nina ricci-kreation att matcha till på ett sånt där fräscht coolt sätt. Inte har jag heller någon röd matta eller någon välgörenhetsevenemang att visa upp dessa underbara skor på. Men behöver vi inte alla ett par snygga skor för att pigga upp vardagen och till att träna vaderna?
Testade ett par gula Whyred-byxor och kände mig lagom, gul. Det är fint och ja jag vill ha färgade jeans, men för 900 spänn? Mja. Det blir kanske ett par röda istället. Eller ett insytt secondhand-fynd för 50 spänn. Vem vet?
Efter skorna och jeansen finns det bara tre saker jag saknar. Nej, fem. Tio? - - En kort snygg ljus kavaj verkar omöjlig, en stor snygg billig väska är som bortblåst, den perfekta klänningen kommer aldrig in, ett blommigt linne är som borta med vinden, en skjortklänning kommer aldrig att bli lika snygg som på bild och spetslinnet var mer bondflicka än hett. Men ja saknar dem ändå i min garderob, denna möbel som bara växer och växer. – Ojoj.

Larsson och Lange- klippningen sker den 19 mars och jag njuter av det lilla som är kvar - Både håret och dagarna. Man vet ju aldrig resultatet, men jag hoppas på det bästa.

Annars längtar jag efter sol. Värme. Riktigt vår. En fika i solen och ett gott sällskap.

Eyecandy of the month

Minimala, rika och stiliga - Klart att Mary-Kate och Ashley Olsen blir Februari månads hetingar.

hit med tårtan!

Det var torsdagskväll, timmen var sen och plötsligt kom infallet– Här ska det bakas så det stor härliga till!

Pappa fick hämta det saknade sockret medan jag gjorde förberedelserna. Två timmar senare var plåtarna fyllda. Havrefras med personlig touche´ och kardemummaskorpor luktades i hela huset. Farligt gott! Kardemumma, denna sjukt underskattade krydda. Jag associerar alltid till änglar när jag hör kryddans namn, utan egentlig orsak. Sådana där änglar som pryder bokmärke, lutandes på moln.

Jag är så trött på alla dessa trendiga, sunda kakor, alla snitsiga hopkok. Muffins med alla möjliga toppingar och kakor med alla tänkbara inbakade mojs. Var är de feta, krämiga, traditionella sju sorters kakor, gräddtårtorna och kanellängderna? När Café-kulturen blev avskalad och hipp, sundare och mer kaffe-inriktad, då försvann våra kaffebröd. Det är egentligen bara nu på våren som vi tar upp vårt arv, genom semlorna. För idag går man för att dricka kaffe och ta en kaka vid sidan av, förut var det tvärtom. Är kakorna idag verkligen något att spendera pengar på? Nej. Hur ofta blir man inte besvikne på en torftig kladdkaka, en torr bulle eller en osmaklig kanelbulle? – alltför ofta.

Jag är banne mig sugen på en riktigt stor vanlijkrämsfylld bulle och en varm choklad. Tantfika deluxe med kakor och kaffe och påtår för en femma hade inte heller suttit fel. Bojkotta Espressohouse och alla kaffesorter därtill, ta er till Hollandia istället och smaska i er en stor tårtbit, en kanna kaffe och känn er sådär vintage-tantiga.

Galahelgen

Mer än halva Sverige satt säkerligen i gårkväll bänkade framför starten av detta års melodifestival. Denna fest som har gått från att ha ren skam-stämpel till att bli accepterad folklig underhållning på hög nivå. Kanske den bästa av alla miljontals galor som förgyller tv-tablån under våren.

För det första så måste jag poängtera att alla personer som skriver manus till alla dessa galor utrotas. Det är så klämkäckt, så stelt, så inlärt. Speciellt om det inte finns någon inhyrd komiker, vilket gör att presentatören själv måste stå för skämten. Sådant blir aldrig bra. Aldrig. Det enda pluset som showen kan få var för dansarna i korven, eller vad leksaken kallas. Det var mäktigt!

Men annars? Festivalen var egentligen ganska dålig om man ser till musiken, vilket i andra ord faktiskt blir hela festivalen.

Simone kan du höra på en kryssning nära dig, lagom burkigt och tillgjort. Electric Banana Band har jag inte tillräckligt många rader för att beskriva min åsikt om. Det får mig verkligen att undra vad de som utser bidragen tänker med. Anna gjorde en Charlotte Nilsson i sina kläder och jag undrar fortfarande. Rosa och guld? Byxdress? Utställt? Det känns väldigt mycket som ett öststads-bidrag, fast den enda skillnaden att Anna faktiskt kan sjunga. Magnus går hem i stugorna med sin Fame (factory) stämpel. Men liknande han inte väldigt mycket Ola från idol, bara några decennier äldre? Hans kreation var kanske ännu värre än Annas, folkdräkt goes läder/nitar goes väst och cowboy. Linda kommer jag aldrig gilla, hur mycket hon än skulle vinna i Grekland. Pandang, kommer till ett köpcentrum eller en allsångscen nära dig. Lilla melodifestivalen goes Okej-tidningen på något vänster.

Hannah Graaf hade funkat, men nervositeten förstörde hela saken. Hon var så stel och o-karismatisk att man i slutändan glömde bort deras bidrag. Andreas Johnson var det enda bidraget jag kunde tänka, okejdå. Det var svängigt, han kunde sjunga och det var okej att titta på. Sen att man undrar vad han gör på en melodifestival, det kan vi lägga åt sidan. Han kommer garanterat på NRJ-konserterna i sommar.

Elle-galan ikväll var väl ganska lam. Trendig men tråkig, torr och tyst. En firmafest för stockholmseliten som var tämligen blek. Kicki gjorde ett bra jobb, men det kändes som man satt och väntade på något. Det där – magiska, glittrande, magnifika – som aldrig kom. Att Rodebjer fick priset var väl inte helt oväntad, men enligt mig hade Wester varit en mer förtjänt vinnare.

dagens

Dagens insikt: Apelsiner är sjukt underskattade. Min dagskvot ligger på 4 stycken.

Dagens bussresa (en av dem): Jag och min pappa klagar ofta över hur tråkigt vinter-OS är, eftersom ingen av oss är speciellt intresserade av vare sig skidor, snowboard eller skridskor. Värst tycker min pappa att curling är, då han undrar vilka som egentligen sitter ner och tittar på det, utan att begå självmord. (Hans egna ord) Så idag, på bussen satt två stycken medelålder+ herrar bredvid mig. I sina stela, silvriga glasögonbågar och gråa hår, sådär lagom medelklass, med oljerock och bred skånska. Portfölj-liknande väska och chinos och mobiler av senaste modell. Jag fick känslan av att Sture och Göran (som jag härmed döper dem till) inte kände varandra eftersom samtalet var sådär lagom vi-har-precis-träffats-våra-samtalsämnen-skiftar-snabbt-och-det-blir-mycket-motor-och-sport. Visst. Det var först om Volvo – den enda trofasta bilen och första kärleken - om väder, om jobbet och så som avslutning – innan bussen svängde in i filen mot Vellinge ängar - OS. Detta underbara spel som förenade alla ljuvliga sporter. Långfärdskidåkning – underbart att titta på – störtlopp – en fröjd för ögat och så sist men inte minst – curling, denna fantastiska sport. ”Det är så roligt att titta på, verkligen beundransvärt. Tekniken de använder, precisionen. Verkligen fantastiskt. Jag fattar inte hur man hinner borsta så snabbt”
Oj, vad jag bet mig i läppen för att inte skratta. (Kanske inte lika roligt för er som för mig dock)

Dagens hemliga: Gräddigaste läpparna sa du? En komplimang är en komplimang.

Dagens mums: Det blir svårt val mellan pappas toffeé eller kristna skolgruppens kanelbullar med ”gud är kärlek”-hjärtlappen.

Dagens suck: Italienska-läxan där man ska skriva en text. Suck. Bra att jag t.o.m. måste slå upp ord som: för, ska, sen. ojoj. Det kommer att bli en sen kväll.

Dagens höjdpunkt: Borde vara Elle-tidningen, det hemliga kortet i skåpet eller min alla hjärtans dag present, eller Gilmore girls. Nej, det blir nog Elle ändå.

hiphop goes skoldisco 98

En väldigt bra titel på den helgen som passerat förbi. Det hela började med reagge/hiphop-välgörenhetssak på arena som kanske var helgens enda besvikelse. Sure, zoro var bra, men det var också det enda. Det var vi och nigga-tjejerna, gangzta-killarna och en och annan BF-kamrat. Kände vi oss malplacerade? neeejdå, inte alls. En vända TP i Caféet passade perfekt och gjorde kvällen trevligare. Den tunga basen och de högljudda rappen svalde alla frågor, och spelet tog lång tid. På vägen ut fick vi lappar om tjejdag, där man får spela och sjunga och sånt mojs. Vi konstaterade att vi hade dåliga föräldrar som inte prackat på oss något piano, ett trumset eller en bas. Att ha haft ett band är en sån sak man vill kunna säga. Men men, det får väl bli sen, på ålderdomshemmet eller nåt sånt. Jag, Tore och lite svensk folkmusik.

Lördagen följde av den obligatoriska stadsturen och visst blev det ett litet avdrag från konton även denna gång. Fan, jag som ska spara och allt. Studiebidraget är på tok för litet! Dessutom insåg jag hur lite pengar jag kommer ha när jag lämnar mitt trygga näste. Suck, svälta eller ha fula kläder? svårt beslut.

Lördagskvällen bjöd på fest hemma hos axel. En kväll fylld med gammal hits och stark skoldisco-känsla. En och en annan tryckare bjöd även timmarna på. Daddy DJ, Tusen och en natt, persisk musik (vilket kevan blev glad av) och självklart lite irländsk punk. Serverat med gott sällskap, någon ca-ba kick och själklart, Abtronic. Är det Abtronic, eller vad heter den? I alla fall, den fungerar och det är nästan att jag har träningsvärk i magmusklerna. Fast ont gör det, som fan och det är inte alls lika diskret som de på teve. "Du kan använda det när du lagar mat, är på jobbet, var du vill" mhm. Ellerhur.

Pratade med lotten igår och hårmodellande hos Larsson och Lange. Hon lugnade mig, men jag är fortfarande inte säker. Inte för att jag bryr mig så mycket om mitt hår - jag menar det växer ju ut, men tänk så går jag därifrån med hockey-uppklippt i etapper-svinkort-röd- frilla och bara, jaha, jag ser ut som en kille och frillan passar inte till min stil. Fuck, jag vill, men ändå inte. Jag säger som Linn brukar -livet alltså.

ge mig!

snälla, denna och en stor fest!

högtidsbitterhet

"och det är bara mindre än en vecka kvar" - sa hon. Denna hysteri. Den där högtidsdagen, exakt lika meningslös som mors & fars dag.

Mors och fars dag har aldrig firats speciellt mycket i den Tham:ska släkten och det är kanske därför jag aldrig insett tjusningen med dem. Dessa dagar då man måste vara extra snäll mot sin förälder och ge den presenter. Ungarna upp till 7 år (vissa äldre) kan komma undan med att rita en teckning, men över den åldern blir det antingen: mamma signerar paketet "från fru och barn" och utan pengar är du delaktig. Sen blir det så för resterande år. Man vet lika lite som föräldern vad pappret och snöret döljer. En skjorta. – ja, jag tyckte den passade dig, säger man och föräldern ler.

Eller så är det nummer två, du panik-shoppar dagen innan och får upp tankar som "brödrost- jo, men säger han inte att han gillar rostat bröd. 600 spänn, fan. Det räcker kanske med ett tallriksunderlägg." Kärlek.

Alla hjärtans dag, denna röda, kärleksfulla, underbara, hjärtliga,hysteri-högtid. Lika älskad som den är hatad.

Jag minns i trean när vi alla skulle rita "alla hjärtans dag kort" och där lärarinnan var mycket duktiga på att informera att om man nu väl skulle göra kort, skulle man rita ett till varenda en av sina klasskompisar. Ingen ska vara utan! Roligt. Man gjorde de första 6 riktigt fina, med klippta snygga kanter, röda hjärtan och noggrant rättstavade snygga meningar. Sen dem andra 14 korten, ja. Lite slarvigt nedklottrade namn på en hastigt utriven kartongbit så att man näästan urskilja hjärtformen. – Men det var ju rättvist. Och vad har övertagit lågstadie-kortens plats? – det måste ju vara rosen.

Det är ju mycket trevligt av elevrådet att organisera hela - rosutbytes-mellan-skolor-grejen, men på vår skola var det nästan bara BF som var där. Alla 500 rosor tog i alla fall slut och på onsdag råder allmän, ”Aww -taaack. ” För inte kunde man tro att man skulle få en ros från alla dem man köpte till?

Vad blir man om man inte bryr sig, inte skickar till någon och inte har någon kompis som uttalat gör det heller? När man innerst inne bara vill ha vill ha en fet jävla lång-stjälkig 50:- ros i sitt skåp, undertecknad av någon hemlig? Man blir fan bitter och så klagar man på kärleksfulla högtider och så ser man rött av alla lyckiga par.

En typisk vinterdag

Idag går nog flertal svenskar upp i lite vikt - Visst blir det än och en annan ”unna-bit”. Det regnar, jag fryser- "Visst är jag värd tårtan"

Idag är en alldeles ypperlig dag för picknick. Eller varför inte en strandpromenad? Ett svalkande dopp i havet, eller kanske en uppfriskande joggingtur längsmed kusten? En långsamt puttrande båttur genom Danmarks småbåtshamnar, eller en segling runt i Öresund? Fast du har kanske mer lust att vara lite flitig och nyttig, kanske tvätta fönstren, göra den där förråds-tömningen, eller för en gång skull rensa ogräset? jag är öppen för förslag, bara jag får ta på mig mina polarexpedition-kläder och mina sovsäcks-skor (fiffig uppfinning va?) plus mitt vindställ, regnställ och min värmefläckt.

Sommaren, våren - var är du?

den obefintliga musiken

Som ett brev på posten kom den, Helt off's nya singel - Det brinner i Paris. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. För mycket Timbuktu? Fast det är ju känt att jag håller honom ganska kärt, så det borde ju funka. "Men jag tycker att de ska hålla sin egna musik, även fast Jason är med" säger min kära kompis. Jo, det är väl sant. Den är en blandning av gamla låtar, tycker jag. Men trots allt tillräckligt bra för att ge den ger en perfekt känsla av att snart, snart, snart är sommarn här och knackar på dörren.

Läste hultsfredslistan och konstaterade följande : Antingen är det sjukt bra band som har släppts, bara att mitt obefintliga musikvetande gör att jag inte hört talas om någon av banden. Eller så är det så skrämmande att det enda sommaren som kan döpas till hultsfred faktiskt har ett sjukt dåligt utbud. Orka att Kent är ett av de stora "släppen" liksom?